Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. II, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och byta ut sitt hat mot er i kärlek
Samt herrska huldt.
Om så ni hade sagt,
Som vi er lärt, det hade rört hans hjerta
Och pröfvat lynnet. Så ni hade vunnit
Af honom milda löften, dem ni kunnat
Vid läglig tid af honom kräfva ut,
Om ej, hans bistra lynne retat upp,
Som icke lätt fördrager några villkor,
Som binda honom. Då ni honom retat,
Ni borde fördel dragit af hans hetta
Och nekat edra röster.
Märkte ni,
Med hvilket uppenbart förakt han bad,
Då han behöfde er, och tror ni nu,
Att hans förakt ej skall förkrossa er,
Då makt han har? Månn’ ej ett enda hjerta
I edra kroppar fanns? Månn’ edra tungor
Nödvändigt skulle skrika mot förnuftet?
Har förr än nu ej någon bön ni nekat?
Och ger ni nu åt den, som ej begär,
Men endast hånar, edra värda röster?
Han är ej utnämnd än; vi kunna vägra.
Och skola vägra.
Femhundra röster vill jag svara för.
För tusen jag och deras vänners vänner.
Gå genast bort och säg åt dessa vänner,
Att de en konsul valt, som deras frihet
Beröfvar dem och sköter deras röster
Som hundar, dem man lika ofta slår
För det de gläfsa, som för det de tiga.
Församla dem och återkalla genast
Vid bättre sansning detta dumma val.
Låt dem förstå hans högfärd och hans hat
Och med hvad hån han bar den simpla drägten
Och bad med spott och spe. Er kärlek blott,
Som tänkte på hans bragder, er betog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
