Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men.
Vända om igen
Till folktribunerna.
Än se’n, än se’n?
Och ångra hvad du sagt.
För deras skull?
Det gjorde jag ej ens för gudarna,
Skall jag då göra det för deras skull?
Du är för stolt; att vara stolt är ädelt,
Men denna ädelhet kan gå för långt
I farans stund. Jag ofta hört dig säga,
Att list och heder såsom såta vänner
I örlig borde hålla hop. – Nå väl,
Hvad hindrar dem att ockå under freden
Tillsammans trifvas?
Pah!
En sinnrik fråga.
Om det i krig en heder är att synas
Hvad ej du är, – till stora ändamål
Du brukar sådan list – månn’ det är sämre,
Att list med hedren sällskap gör i frid
Så väl som krig, då list för båda två
Behöflig är?
Hvi spörjer ni mig detta?
Emedan du till folket nu bör tala,
Ej hvad ditt eget tycke föreskrifver,
Ej heller hvad ditt hjerta bjuder dig,
Men endast ord som växa dig på tungan,
Blott tomma ljud och stafvelser, bastarder,
Dem ej ditt hjerta rätt vill kännas vid.
Och detta skämmer icke mer din heder
Än taga in en stad med goda ord,
I stället för att sätta allt på spel
Och spilla mycket blod. –
Jag skulle dölja mina hjertans tankar,
Om mitt och mina vänners väl det kräfde,
Och det med äran. Mor och son och maka,
Senat och adel har du satt på spel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
