Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så framt du heldre vill vår pöbel visa,
Hur barsk du är, än skänka dem en nick,
Som ärfver deras gunst och räddar oss
Från säker undergång.
Min ädla fru,
Följ med oss, tala mildt och berga så
Ej stundens fara blott, men hvad som redan
Förloradt är.
Jag ber dig nu, min son,
Gå till dem med din mössa i din hand,
Sträck ut den höfligt, nalkas dem och böj
Ditt knä mot gatan, – ty i slika värf
Är åtbörd talare och enfalds öga
Mer klokt än örat – skaka hufvudet,
Som ville du ditt stolta hjerta tukta,
Och fall så mjuk till mark som moget mullbär,
Som icke tål beröring: säg, att du
Är deras krigsman; fostrad upp i slagsmål
Samt ej så foglig, som du borde vara
Och de med rätta fordra, när du beder
Om deras gunst, men att du hädanefter
Vill söka att dig rätta efter dem,
Så vidt som du förmår.
Om så ni gör,
Så skall ni genast allas hjertan vinna;
De gifva lika lätt förlåtelse,
Om den begäres, som de prata strunt
När så bär till.
Jag ber dig, var ej envis,
Ehuruväl jag vet, att heldre du
Din fiende i svalg af lågor följde,
Än honom smickrade i högan loft. –
Cominius! –
Jag kommer ifrån forum;
Ni måste skaffa er ett starkt parti,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
