Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. III, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Volumnia, Virgilia och Menenius uppträda).
Se der hans mor.
Vi gå vår väg.
Hur då?
Det sägs, hon är förryckt.
De hafva sett oss;
Det går ej an, gå på.
Nej se! – Välkomna!
Må alla straff, som gudar mäkta ge,
Er kärlek löna!
Stilla! Ej så gällt!
Ni skulle höra, om för gråt jag kunde, –
Dock, något skall ni höra. – (Till Brutus). Vill ni gå?
(till Sicinius). Ni ock skall dröja. – Ack, om åt min man
Jag sådant kunde säga!
Manligt taladt!
Din narr! Är sådant skam? – Nej, se den narr’n!
Var ej en man min far? – Har du förvisat
Den man, som huggit flere hugg för Rom,
Än du har talat ord, din räf?
O himlar!
Fler ädla hugg, än kloka ord du talat,
Och det för Rom. – Hör på! Nej, gå din väg. –
Dock, stanna qvar. – O, vore blott min son
Med dig och all din slägt uti en öken
Och hade svärd i hand!
Hvad då?
Hvad då?
Han gjorde af med hela herrligheten.
Bastarder, hela slumpen. –
Du hedersman, så många ärr du har!
Nog, nog; var tyst!
Jag skulle hafva önskat,
Att han betett sig så mot Rom, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
