Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. III, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I början gjorde, och ej upplöst sjelf
Den ädla knut han knöt.
Det önskar jag.
Det önskar jag? – Ni retat packet upp,
Ni nöt, som lika bra förstå hans värde,
Som jag förstår de djupa hemligheter,
Dem himlen dolt för jorden.
Låt oss gå.
Ja, var så god och gå!
Ni gjort en herrlig bragd. – Ännu ett ord:
Så högt som Capitolium sig sträcker
Utöfver minsta hus i Rom, så högt
Står ock min son, – just denna qvinnans make –
Den ni förvisat, öfver eder alla.
Nå, nå, vi gå.
Hvi dröja längre här?
Hon är ej klok,
Tag mina böner med er. –
(Tribunerna gå).
Om gudarna ej hade annat göra,
Än att bekräfta allt som jag förbannar,
Jag vore nöjd. – Om jag dem kunde träffa
En gång om dagen blott, jag skulle lätta
Mitt hjerta från den tyngd, som trycker det.
Ni lexat upp dem strängt, och ni har skäl. –
Säg, vill hos mig ni taga in er qvällsvard?
Nej, vreden är min kost, jag tär mig sjelf
Och tynar så till döds af mat. – Vi gå. –
(Till Virgilia). Låt bli att lipa; klaga så, som jag,
En Juno lik i vrede. Kom, kom, kom!
Fy, fy!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
