Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. V, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vol.
Knäböj, gosse!
Det är min raska gosse.
Ja, han, din maka, denna fru och jag
Anropa dig.
Jag ber er, tyst med det!
Dock, vill ni bedja, hör på förhand detta:
Hvad jag har svurit på att ej bevilja
Må aldrig kallas afslag. Bed mig ej
Min här afskeda eller underhandla
Med Roms handtverkare, förtälj mig ej,
Hvari jag onaturlig syns, begär ej
Att släcka ut mitt raseri och hat
Med kallt förstånd.
Håll upp, håll upp, jag ber!
Du sagt, att ingenting du oss beviljar,
Ty ingen bön vi hafva utom den,
Som re’n du vägrat. Ändock beder jag,
På det att, om du nekar, klandret måtte
Din hårdhet träffa: hör oss derföre.
Aufidius och Volscer, gifven akt;
Jag hör ej bud från Rom i smyg. – Er bön?
Om ock vi tege, skulle dock vår drägt
Och kroppsgestalt förråda, hur vi lefvat,
Alltsedan du blef landsförvist. Betänk,
Med hvilka qval vi armaste bland qvinnor
Till dig ha kommit; glädjetårars flöden
Och hjertans lust din åsyn borde väcka,
Men ack, den väcker gråt och skräck och sorg,
Då mor och barn och maka måste skåda,
Hur son och far och make rifver ut
Sitt fosterlands inelfvor. Oss elända
Din grymhet drabbar värst, du hindrar oss
Att göra bön, en tröst som alla andra,
Men icke vi ha qvar; hur kunna vi,
Hur kunna vi för fosterlandet bedja –
Det är vår pligt – och bedja för din seger?
Det är vår pligt. O ve! så mista vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
