Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. V, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så snart det nämnes, af förbannelser
Och häfdens ord: "han var en ädel man,
Dock strök hans sista bragd hans ära ut,
Han drap sitt fosterland; för efterverlden
Hans namn i afsky lefver." – Tala, son!
Du var så mån om ärans minsta bud
Och täflade i ädel hug med gudar,
Som bräcka rymdens vida käft med brak,
Men lägga svafvelviggen dock å sido
Och splittra blott en ek. – Hvi tiger du?
Säg, tror du, att en ädel man det höfves
Att hysa groll? – Min dotter, tala du!
Han aktar ej din gråt. – Min gosse, tala!
Kanhända rör ditt joller honom mer
Än våra skäl. Det fins ej man på jorden,
Som är sin moder skyldig mera tack,
Dock låter han mig stå och prata här,
Som sute jag i stocken. – Aldrig nånsin
Du har din mor bevisat någon huldhet,
Då hon, en stackars höna lik, som har
En enda kyckling blott, dig skrockat ut
Till strids och hem igen af ära tyngd.
Säg, att jag orätt har, och vräk mig undan,
Men har jag ej, så är du icke ärlig,
Och gudarna dig skola näpsa hårdt,
För det du icke vet att hedra mig,
Som är din mor. – Han vänder sig ifrån oss.
Ned, qvinnor! Skämmen honom ut med knäfall.
Han yfves af sitt tillnamn, men är hård
Mot våra böner. Ned! gör slut på saken!
Ännu en gång! – och så till Rom igen
Och dö med våra grannar. – Ack, se hit!
Ett barn, som ej kan säga hvad det vill,
Men böjer knä och lyfter sina händer,
I våra böner lägger mera styrka,
Än du till afslag har. – Kom, låt oss gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
