Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. V, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då Rom han vann och vi ej mindre byte
Än ära väntade –
Se, det var saken;
Och derför spänner jag min kraft mot honom.
För qvinnogråt, en vara som man köper
Så billigt som en lögn, han sålde bort
Vår stora härnads blod och arbete,
Och derför skall han dö. När han har fallit,
Så stiger jag ånyo upp. – Men hör!
Ett postbud lik ni drog i staden in,
Och ingen helsade; men kommer han,
Så sönderslites luften utaf jubel.
Och dumma narrar, hvilkas barn han dräpt,
Förderfva sina strupar med att ropa
Hans ära ut.
För er det vore bäst,
Om, förr’n han hinner hålla tal till folket
Och röra dem, ert svärd han finge smaka;
Vi hjelpa till. Då han är sträckt till marken,
Så han ni hålla talet sjelf och jorda
Hans kraftskäl med hans kropp.
Håll inne nu;
Senaten kommer.
Var välkommen hem!
Det har jag ej förtjent; dock, gode herrar,
J hafven väl uppmärksamt läst igenom
Mitt bref?
Ja visst.
Och det med grämelse.
Hans första brott var utan tvifvel ej
Så stor bestraffning värdt; men sluta just
Der han begynna borde, skänka bort
Vår härnads fördel, qvitta räkningen
Med våra egna pengar, bjuda fred
Åt stad, som ger sig, – det der är oförlåtligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
