Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. V, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och tappra karlar sågo på hvarann
Med stum förundran.
Hör du detta, Mars?
Nämn icke Guden Mars, du tårepilt!
Ha!
Ej bättre stort!
Gränslösa lögnare! Du gjort mitt hjerta
För stort för innehållet. Pilt? – Du slaf!
Förlåten, fäder! Det är första gången
Jag tvangs till skällsord. Straffen denne hunden
För det han lög; hans eget hjerta vittnar, –
Ty märken efter mina rapp han bär
Och det till död-dar – att han sagt en lögn.
Tyst båda två och hör hvad jag er säger!
Skär mig i stycken, Volscer! Män och barn,
Blöt dolkar i mitt blod. – Pilt? – Falska hund!
Om rätt ni skrifvit krönikan, så står der
Att som en örn uti ett dufvoslag
Jag ruskat om er i Corioli,
Ja, mol allena. – Pilt?
J ädle herrar,
Skall han få skryta af sin blinda lycka,
Som länder er till skam, så oförskämdt
Och midt i synen?
Derför skall han dö.
Tyst! Intet våld! Var stilla!
Han är en ädel man, hans rykte famnar
Jordklotets rund. Hans sista brott mot oss
Skall lagligt dömas. – Håll, Aufidius,
Och stör ej frid.
O, fick jag tag i honom
Och sex hans likar, ja, hans hela slägt,
Mitt goda svärd då skulle –
Fräcka skurk!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
