Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. V, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De S.
Dräp, dräp, dräp, dräp honom!
Nej håll, nej håll!
J ädle herrar, hören mig!
O Tullus!
Du gjort en bragd, som mandom skall begråta.
Nej, trampa ej på honom. – Lugna er,
Stick edra svärd i skidan.
Gode herrar,
Då J förnimmen, – hvilket ej är möjligt
I hettans ögonblick – hur mäkta farlig
Den mannen var för er, J skolen fröjdas
Att han blef röjd ur vägen. Kallen mig
Till er senat, så skall jag der bevisa,
Hur trogen jag er varit eller lida
De värsta straff.
Bär detta liket bort,
Och sörjen honom. Så han äras skall
Som nånsin något ädelt lik, det härold
Till grafven följt.[1]
Hans egen häftighet
Urskuldar till en del Aufidius.
Allt tydes till det bästa!
Vreden svalnat,
Och sorgen griper mig. Lyft honom upp;
De bästa tre i hären hjelpe mig.
Rör trummorna och låt dem sorgligt tala;
Sänk lansarna. – Fastän i denna stad
Han många enkor gjort och faderlösa,
Som än i dag begråta hans bedrift,
Må äran likväl dröja vid hans grift. –
Hjelp mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
