Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. I, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dem fadren så har mist. Och detta är
Förnämsta skälet, att vi rusta oss,
Orsaken till vår vakt och hufvudgrunden
Till detta buller och bestyr i landet.
Precist som ni har sagt, jag tror det vara,
Och derför går väl också denna skräckbild
Beväpnad kring vår vakt, så lik den kung,
Som var och är till denna strid ett upphof.
Ett stoft det är, som själens blick fördunklar.
I Romas högsta segersälla dagar,
Korrt förr’n han föll, den stolte Julius,
Var grafven utan gäster, svepta lik
På Romas gator jemrade och qvidde.
Man stjernor såg med eldsvans, blodig dagg,
I solen fläckar, och den våta stjerna,
Uppå hvars makt Neptuni rike hvilar,
Var sjuk af mörker som till domedag.
Desslikes hafva om den skräck som stundar,
Som förbud framför ödet vandrande
Och förespel till hvad som tima skall,
Så jord som himmel talat enahanda
Till våra trakter och till Danmarks folk.
(Vålnaden kommer tillbaka).
Men stilla, se, der kommer han igen!
Jag vill, om han mig skulle ock anamma,
Gå tvers igenom honom. Halt, fantom!
Om du har något ljud och tungans bruk,
Så tala!
Är dig vårt Danmarks olycksöde kändt,
Och kan det hejdas, kändt i rättan tid,
O tala!
Har du i tiden orättfärdig mammon
I högar lagt och dolt i jordens sköte
Och går igen och spökar kring din skatt,
Så säg ifrån till oss; stå still och tala!
Marcellus, hejda honom. (Tuppen gal).
Skall jag med korsgeväret hugga till?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
