Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. I, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hor.
Hugg, om han ej vill stanna.
Han är här.
Nej här!
Nej borta!
Han är så majestätisk, orätt är
Att kränka honom med att visa våld.
Osårbar är han som den klara luften,
Och våra hugg ett fåfängt gäckeri.
Han ville tala, just när tuppen gol.
Men for tillsamman syndarn lik, som hör
Till doms sig kallas, rysande. Jag hört,
Att tuppen, som är morgonens trumpet,
Skall med sin skrällande och gälla strupe
Uppväcka dagens Gud; vid hanens rop,
I eld, i luft, i haf, i jord, ehvar
En husvill ande fins, så ilar han
Till sitt igen från sina ströftåg. Sanning,
Det se vi nu, att denna sägen är.
Han svann i luften hän vid hanegället.
Det sägs, att hvarje gång den årstid nalkas,
På hvilken frälsaren till verlden föddes,
Den morgonfogeln sjunger hela natten.
Då vågar ingen ande sig åstad,
Natt bringar helsa, ingen stjerna skadar,
Ej trollskott biter, ingen hexa tjusar:
Så nådefull och helig är den tiden.
Så har jag hört och tror det till en del.
Men se, hur morgon går i purpurskrud
Utöfver daggstänkt kulle österut.
Vi bryta upp vår vakt, och nattens syn
Meddela vi, så tror jag det är bäst,
Åt unga Hamlet. Vid mitt lif jag svär,
Att anden, stum för oss, till honom talar.
Samtycken J att yppa honom detta,
Som vänskap kräfver och som pligt oss bjuder?
Ja, låt oss göra det; jag vet att säga,
Hvar denna morgon bäst han står att träffa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
