Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och tredje natten höll jag vakt med dem.
Precist som de mig sagt, – på samma timme,
I samma skepnad, sant hvartenda ord –
Kom vålnaden. Det var er fars gestalt,
Min högra hand är ej så lik min venstra.
Hvar skedde detta?
Uppå terassen, der vi höllo vakt.
Nå, talte ni till honom?
Ja, min prins,
Men intet svar. En gång jag tyckte dock,
Att han sitt hufvud lyfte med en åtbörd,
Som om han ville säga någonting.
Men tuppen gol i samma ögonblick,
Och vid dess gälla ljud han for sin väg
Och svann utur vår syn.
Förundransvärdt!
Så sant jag lefver, rena sanningen!
Vi trodde, att vår pligt oss föreskref
Att derom underrätta er.
I sanning, detta ängslar mig, god’ herrar.
Är ni på vakt i natt?
Det äro vi.
I stål han gick?
I stål.
Från topp till tå?
Från hufvnd och till fot.
Då såg ni ej
Hans anlet?
Jo, vi sågo det, min prins;
Uppslaget hade han sitt hjelmvisir.
Säg, såg han bister ut?
Uti hans uppsyn
Mer sorg än vrede låg.
Blek eller röd?
Nej, mycket blek.
Med ögat fäst på er?
Ja, oaflåtligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>