Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men säg, hvad gör du här i Helsingör?
Förrän du far, du får dig nog ett rus.
Min prins, jag kom att se er faders likfärd.
Jag ber dig, intet spe, studentkamrat,
Du kom helt visst att se min moders bröllop.
I sanning, prins, det följde tätt uppå.
Hushållning, ser du; grafölstortorna
Man satte kalla fram på bröllopsbordet.
Jag heldre såg min värsta ovän salig,
Än jag den dagen såg, Horatio!
Min far, – mig tyckes just jag ser min far.[1]
Hvar då, min gode prins?
I själens öga.
Jag honom såg en gång; en herrlig konung.
Det var en man, en man och det i allo,
Mitt öga skådar ej hans like mer.
Jag tror, jag honom såg förleden natt.
Såg, hvem?
Er fader, konungen, min prins.
Min fader, konungen!
O stilla för ett ögonblick er häpnad
Och låna mig ert öra; detta under,
Bevittnadt utaf dessa tvenne herrar,
Jag vill förtälja er.
För Guds skull, låt mig höra!
Två nätter uti rad ha dessa herrar,
Marcellus och Bernardo, här på vakten,
Uti den döda midnattstimmans sköte,
Sett denna syn: en vålnad lik er far,
Fullrustad uti stål från topp till tå,
Går ståtligt och med majestätisk gång
Förbi dem sakta: tvenne gånger skred han
Så nära deras ångstbeklämda ögon
Som längden af hans spira; mellertid,
Af fasans makt upplösta till gelée,
De stodo stumma, talte ej ett ord.
Med hemlig rysning sade de mig detta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
