Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. I, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oph.
Han har mig gifvit många prof af kärlek
Och ömma känslor.
Ömma känslor! Pytt!
Du talar som en liten barnslig snärta,
Opröfvad i så farliga bestyr.
Tror du på Hamlets prof, som du dem kallar?
Min far, jag vet ej sjelf, hvad jag skall tänka?
Det skall jag säga: att du är en fjolla,
Som dessa prof för reda pengar tar,
Fast de ej hålla profvet. Pröfva dig,
Ty annars – för att icke längre vränga
Ett stackars ord – går profvet rakt på tok.
Min far, han har förklarat mig sin kärlek
På hederlig fason.
Jo, det är hyggliga fasoner just!
Och har bekräftat sina ord, min far,
Med alla eder heliga i himlen.
Pah! snaror till att fånga vipor med.
Då blodet kokar, lånar själen friskt
Åt tungan dyra eder. Dessa bloss
Ju spraka mer än värma, slockna sjelfva,
Bäst de med tändningen i farten äro.
Tro ej de äro eld. Var från i dag
Uppå en jungfrus möten mera karg
Och sätt ett högre pris uppå ditt sällskap,
Än stå så der till reds. Hvad prinsen angår,
Så tro om honom blott, att han är ung
Och har ett längre tåg att löpa med,
Än du har fått. I korthet sagdt, mitt barn,
Tro ej hans eder, kopplare de äro
Och ej af samma färg som deras drägt,
Men tiggare för syndiga begär,
Som andas fromma löftes-eder likt
För att dess bättre svika. Med ett ord
Och rent ut sagdt, du får ej hädanefter
Förakta så en enda ledig stund,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
