Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. I, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hor.
Han vinkar er, som om han hade något
Att säga er i hemlighet, min prins.
Se der, med hvilken huld och vänlig åtbörd
Han till en mer aflägsen plats er vinkar:
Men gå ej med!
Nej, nej, för ingen del.
Han vill ej tala, derför vill jag gå.
O, gör det ej, min prins!
Hvad är att frukta?
Jag aktar ej mitt lif en knappnål värdt,
Och säg, hvad kan han göra åt min själ,
Som är odödlig likasom han sjelf? –
Han vinkar än en gång, – jag måste följa.
Hvad, om han lockade er ned mot floden?
Hvad, eller till den branta klippans topp,
Som står och svigtar stupande mot hafvet,
Och toge der en annan gräslig skepnad,
Som kunde er beröfva allt förnuft
Och drifva er till vanvett? – Tänk på det.
Utaf sig sjelf kan denna hemska plats
Uppväcka galenskap i hvarje hjerna,
Som ser så många famnar ned mot hafvet
Och hör det ryta nedanför.
Han vinkar ännu, – gå, jag följer dig.
Ni får ej gå.
Lägg icke hand på mig!
Var still, ni får ej gå.
Mitt öde ropar
Och gör den minsta åder i min kropp
Så fast som ett numidiskt lejons senor.
(Vålnaden vinkar).
Han vinkar ännu; släppen mig, god’ herrar!
(Sliter sig från dem).
Vid himlen, till ett spöke gör jag den,
Som hindrar mig; gå på, jag följer dig.
Han blir förryckt utaf sin fantasi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
