Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. I, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För öron utaf kött och blod. – Hör, hör,
Om någonsin din hulda far du älskat. –
O, himmel!
Hans grymma, oerhörda mord du hämne!
Mord!
Ja, mord, och mord är grymt uti sig sjelf,
Men detta grymmast, värst och gräsligast.
O, tala ut, att jag med flygt så snabb
Som bönens vinge och som kärleks tanke
Till hämd må ila!
Du är redobogen.
Du vore sämre än det feta ogräs,
Som ruttnar af sig sjelf på Lethes stränder,
Om detta icke grep dig. Hör, min Hamlet,
Det sägs att, då jag sof uti min trädgård,
En orm mig stungit; hela Danmarks öra
Blef utaf denna sammansmidda lögn
Bedraget groft; men vet, du ädle yngling,
Den orm, som stack din hulde faders lif,
Bär nu hans krona.
O mina aningar, min farbror!
Ja, han, den liderliga, lystna besten
Med syndig tjuskraft och förrädargåfvor –
Fördömda gåfvor och fördömda tjuskraft,
Som sådant mäkta! – vann min drottnings vilja,
Den skenbart dygdigas, till snöda lustar.
O Hamlet, hvilket syndafall! – från mig,
Hvars kärlek var så äkta och så ädel,
Att hand i hand den gick med brudgumslöftet;
Och sjunka så till denna usla skurk,
Som var i alla gåfvor af naturen
En tiggare mot mig!
Men liksom dygd står frestelsen emot,
Om otukt ock i englakläder giljar,
Så finner lustan i en himmelsk bädd,
I armarna uppå en ljusens engel,
Sin leda snart och vädrar efter as. –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
