Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. I, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men tyst! mig tycks jag luktar morgonluft.
Kort vill jag vara: bäst jag i min trädgård
Som vanligt njöt min middagssömn, så stal sig
Din farbror på mig i min stilla ro,
Med saft af djefvulsk bolmört[1] i en flaska,
Och göt uti mitt öras gångar in
Spetälske-giftet, som mot menskoblod
En sådan bitter fiendskap besitter,
Att det qvicksilfverlikt sig letar väg
Igenom alla menskokroppens gångar
Och ystar plötsligen det sunda blodet,
Som när man dryper ättika i mjölk.
Så gick det mig, och i ett ögonblick
Spetälskan slog, som på en Lazarus,
Med skabb och leda sårnader sin bark
Rundtom min glatta kropp.
Så blef jag, sofvande, af broderhand
Lif, krona, drottning i ett nu beröfvad
Och bortryckt midt i mina synders blomma
Förutan nattvard, bikt och smörjelse,
Och skickad så till doms med skuldregistret
Och alla mina synder på min hjessa.
O, gräsligt, gräsligt, öfvermåttan gräsligt![2]
Har du natur i dig, så tål det icke,
Låt icke Danmarks kungabädd få vara
Ett lustans och den fräcka blodskams läger.
Men hur du än bedrifva må ditt värf,
Befläcka ej din själ med något anslag
Emot din mor, åt himlen henne lemna
Och åt de törnen, som i barmen dväljas
Och stinga der och svida. – Nu farväl!
Lysmasken redan morgonen förkunnar,
Dess matta sken förbleknar mer och mer.
Farväl, farväl, farväl! Förglöm mig ej!
O, hela himlens här! O jord! Hvad mer?
Skall helvetet jag taga med? – Nej, fy!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
