Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. I, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Haml.
Fullt allvar! på mitt svärd J skolen svärja.
Ha, pojke! Är du der, din hedersman?
Nå väl, J hören honom uti källarn;
Samtycken till att svärja!
Stafva eden.
Att aldrig tala om hvad här ni sett –
På svärdet svärjen.
Hic et ubique! – Låt oss ändra plats,
Kom hit, god’ herrar,
Och läggen åter handen på mitt svärd,
Och svärjen på mitt svärd
Att aldrig yppa hvad ni här förnummit.
Bra, gamle mullvad! Gräfver du så fort?
En snäll skansgräfvare! – Ännu en gång
Vi ömsa plats, god’ vänner.
Vid dag och natt, det här är mäkta sällsamt!
Nå, bjud det då som sällsam gäst välkommet.
Mer fins i himmel och på jord, Horatio,
Än någonsin filosofin har drömt om.
Men kommen,
Och svärjen nu, så sant som Gud er hjelpe,
Att, hur förvändt jag också bär mig åt,
Då jag måhända framgent finner nödigt
Att ställa mig som galen, – J då aldrig,
När J mig skåden, nånsin skolen så
Med armarna i kors och hufvudskakning
Och yttrande af gåtolika fraser,
Som till exempel: "Åh ja, det der vet vi nog," eller
"Vi kunde nog, om vi ville," eller "Om vi tordes bara,"
eller "Nog fins det folk, som" – eller
En sådan der tvetydighet i orden –
Förråda, att J veten något. Svärjen,
Så sant er Gud i högsta nöden hjelpe!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
