Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. I, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hor.
Ej jag, vid Gud!
Ej heller jag.
Hvad sägen J? – Har nånsin menskohjerta
Derom en aning haft? – J kunnen tiga?
Vid himmelen, min prins, det kunna vi.
Det fins ej bof i hela Danmarks rike,
Som icke är en erkeskurk.
Det tarfvar ej, att andar gå ur grafven
Att oss berätta sådant.
Riktigt! Riktigt!
Och nu förutan krus och komplimenter
Vi ge hvarann ett handslag, skiljas åt.
J gån dit pligt och böjelse er kalla,
Ty en och hvar har pligt och böjelse
På sätt och vis. – För egen ringa del –
Jag går och gör min bön.
Min prins, det der är vildt och konstigt tal.
Det gör mig ondt, om mina ord er stöta,
Ja, ondt af hjertat innerligt.
Min prins,
Det ligger intet stötande i dem.
Jo, vid S:t Patrick! Jo, Horatio,
Och mycket till! – Hvad synen här beträffar, –
Det är en ärlig ande, tro mitt ord.
Besegren, bäst J kunnen, ert begär
Att veta, hvad emellan oss har timat.
Nu, vänner, och så sant J ären vänner
Och mina vapenbröder och kamrater,
Beviljen mig en enda fattig bön!
Säg ut, min prins, vi äro till er tjenst.
Att aldrig yppa hvad ni sett i natt.
Min prins, vi lofva det.
Nå väl, men svärjen.
Vid tro och ära, jag skall intet yppa!
Ej heller jag, vid tro och ära!
Uppå mitt svärd![1]
Vi hafva redan svurit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
