Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kon.
Godt, – han skall forskas ut.
(Polonius kommer tillbaka med Voltimand och Cornelius).
Välkomna, goda vänner! Voltimand,
Hvad nytt ifrån vår broder utaf Norrige?
Förbindligt återsvar på vänlig helsning.
Han sände genast ut och hämmade
Sin brorsons värfningar, dem hittills han
För rustningar mot Pohlen hade ansett;
Vid närmre pröfning fann han dock bekräftadt
Att de ers höghet gällt. Det grämde honom,
Att så hans bräcklighet och ålderdom
Sidvördades. Han sände ut att häkta
Sin brorson genast. Denne gaf sig lydigt
Och fick tillrättavisning af den gamle,
Samt måste gå en ed inför sin farbror
Att aldrig bära vapen mot ers höghet.
Den gamle gaf i fröjd deröfver prinsen
Tretusen kronor uti årlig inkomst
Och fullmakt att det manskap, som han värfvat,
Använda till ett örlig emot Pohlen.
Nu beder han, – som detta papper visar –
Att ni åt denna krigsmakt täcktes unna
En säker marsch igenom edra stater,
Mot den förbindelse och säkerhet
Han ger i denna skrift.
Det är oss kärt;
Och vilja vi vid lägligare tid
Begrunda saken närmare och svara.
Vi tacka mellertid för trogen tjenst;
Gån, hvilen ut. – Till gästabud välkomna
Hos oss i qväll.
Se så, nu är det slut! –
Min kung och ädla fru, att här förklara,
Hvad majestätet är, hvad pligt betyder,
Hvi dag är dag, natt natt, och tid är tid,
Det vore dag och natt och tid att spilla.
Men såsom korthet är förståndets själ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
