Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I kraft af deras suveräna makt,
Sin höga vilja gifva oss tillkänna
Som bud, ej bön.
Vi lyda bådadera.
Vår tjenst af all förmåga tillhör er,
Vi lägga villigt den för edra fötter.
Befall, vi lyda.
Tack Rosenkranz, tack ädle Gyldenstern!
Tack Gyldenstern, tack ädle Rosenkranz!
Och jag besvär er nu att straxt besöka
Min stackars son, som blifvit så förändrad.
(Till en af sviten).
Ledsaga dessa herrar in till Hamlet.
Gud gifve, att vårt sällskap och vårt nit
Må blifva gladt och helsosamt för honom!
Gesandterna från Norrige, ädle konung!
Ha kommit lyckligt åter.
Du städse varit goda budskaps far.
Ja, ser man bara! Tro mig, hulde furste,
Jag håller på min pligt som på min själ
Så väl mot Gud som mot en nådig konung. –
Nu tror jag, – eller ock har ej min hjerna
Så säkert väderkorn på klokskaps spår,
Som förr den haft – att jag har funnit ut
Den rätta grunden till prins Hamlets vanvett.
O säg mig den, jag längtar att få höra.
Gif först åt sändebuden företräde,
Så skall min nyhet komma som desert.
Mottag dem sjelf och för dem in till oss.
(Polonius går).
Han säger, dyra Gertrud, att han funnit
Den rätta källan till vår Hamlets sjukdom.
Jag räds, den ingen annan är än denna:
Hans faders död och vårt för snara bröllop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
