Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. III, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ros.
Vi träffade utaf en slump på vägen
Med några skådespelare ihop;
Vi sade honom det, och denna nyhet
En sorts förnöjelse hos honom väckte.
De äro nu vid hofvet, och jag tror,
De redan fått befallning att i qväll
För honom spela.
Riktigt. Mig han bedt
Inbjuda båda deras majestäter
Att se och höra detta skådespel.
Af hjertat gerna; och det fägnar mig
Att höra honom vara så till sinnes.
J, gode herrar, skärpen ännu mera
Hans håg och smak för dessa lustbarheter.
Vi skola göra det, ers majestät.
Min goda Gertrud, lemna oss allena.
Vi hafva lagat så att Hamlet kommer
Och råkar likasom utaf en slump
Ophelia. – Jag sjelf och hennes far,
Som båda äro lagliga spioner,
Så vilja foga att osedda sjelfva
Vi kunna se och höra allt samt dömma
Af deras möte och af Hamlets åtbörd,
Om det är kärleksplåga eller ej,
Som så han lider af.
Som ni befaller.
Hvad dig beträffar, min Ophelia,
Så är min önskan, att din hulda skönhet
Den ljufva grunden vore till hans qval;
Då skulle dina dygder, hoppas jag,
På rätta vägen återföra honom
Till bådas heder.
Ers majestät, så önskar äfven jag.
Spatsera här, Ophelia! – Ers nåd,
Vi gömma oss. (Till Ophelia).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
