Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. IV, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lae.
Hvar min fader?
Död.
Ej kungen har –
Låt honom fråga allt hvad honom lyster.
Hur blef han död? – Jag låter mig ej huttla.
Må svarta djeflar tro och pligt anamma!
Åt helvete med samvete och nåd!
Fördömelsen jag trotsar, den och den
Må ryka af med tid och evighet!
Mig drabbe hvad som helst, jag vill ha hämd,
Hämd för min far, så det förslår.
Hvad hindrar?
Min vilja, annars icke hela verlden.
Hushålla vill jag så med mina medel,
Att långt jag går med litet.
Hör, Laertes,
Om du vill komma till en säker kunskap
Om hur din far har dött, så säg mig först,
Om öfver samma kam din hämd vill skära
Så vän som ovän och dem sopa bort.
Nej, hans ovänner blott.
Vill du dem känna?
Hans vänner flyge mig i öppna famnen!
Jag vill som pelikanen mata dem
Med eget hjerteblod.
Nu talar du
Som lydig son och äkta adelsman.
Att till din faders död jag ej är skyldig,
Men sörjer på det ömmaste deröfver,
Det skall för dig så klart och ljusligt blifva,
Som himlens dager för ditt öga är.
Låt henne komma in!
Hvad nu? – Hvad buller der?
(Ophelia kommer, fantastiskt smyckad med halm och blommor).
Brinn upp, min hjerna! – Sjufaldt salta tårar,
Bortfräten ur mitt öga synens kraft!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
