Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. V, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så visst som fred med krans af hveteax
Som bindetecken skulle dem förena," –
Och flera slika åsnelass "så visst" –
Så skulle Englands konung utan skoning,
Så snart af skrifvelsen han undfått del
Och utan vidare omständigheter,
Ta hufvudet af dem, som brefvet förde,
Och det förutan bikt och sakrament.
Men huru fick ni skrifvelsen förseglad?
Just detta var beredt utaf försynen.
Jag hade i min börs min fars signet
Med danska vapnet i. Jag vek ihop
Mitt bref till samma storlek med det andra,
Skref under och förseglade och bytte.
Bortbytingen gick fri. På andra dagen
Kom kaparen, och resten känner du.
Men Rosenkranz och Gyldenstern gå åt.
Hör, karl! de friade till detta värf.
De ligga icke på mitt samvete,
De gräfde grop och föllo sjelfva i.
Det farligt är för svagare naturer
Att mellan ilskna värjestötar gå,
När stora krafter fäkta.
Usle konung!
Månntro ej turen nu till mig är kommen?
Min far han mördat, gjort min mor till sköka
Och vräkt mig undan hoppet om en krona,
Lagt sina krokar för mitt eget lif
Och det så lömskt. Är det ej rätt och billigt
Att honom ge sin lön med denna arm?
Och är det inte rent utaf förbannadt
Att låta sådan kräfta fräta kring sig?
Från England får han väl ett budskap snart
Om hvilken utgång ambassaden tagit.
Rätt snart. Dock, mellantiden tillhör mig,
Och menskans lif är räknadt i ett nu.
Det smärtar mig likväl, Horatio,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
