Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. V, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och detta borde lära oss att inse,
Att våra öden ledas af försynen,
Hur groft vi än tillyxa dem –
Så är det.
– Jag for ur kojen opp[1]
I kappan svept och famlade i mörkret
Att leta rätt på dem. Jag fann dem riktigt
Och stal paketet, smög mig åter sakta
I kojen in. Af faran dristig vorden
Och trotts grannlagenheten, bröt jag brefvet
Från konglig majestät. Hvad fann jag? Ha!
Ett kungligt nidingsstreck, en sträng befallning,
Med alla sorters skäl och grunder späckad,
Om Danmarks bästa och om Englands bästa –
Samt, hu! så djefligt jag afmålad var, –
Befallningen att genast efter sigt,
Man tid ej ens bestod att slipa yxan,
Mitt hufvud skulle falla!
Är det möjligt?
Se, här är brefvet, läs, då du får tid.
Men vill du höra hvad jag sedan gjorde?
Ack ja, jag ber.
Kringspunnen så från alla håll af skurkstreck
Och förr’n min hjerna hunnit till prologen,
Jag började mitt spel. Jag satte mig
Och tänkte ut en splitter ny befallning
och skref den sirligt rent. Som andra statsmän
Jag tyckte fordom, att det simpelt var
Att skrifva skönt, och gjorde ock mitt bästa
Att glömma konsten; nu den gjorde mig
En dugtig tjenst. Säg, vill du innehållet
Af brefvet veta.
Ja, min gode prins.
Det var en trägen maning ifrån kungen:
"Så visst som England var vasall åt Danmark,
Så visst som kärlek skulle blomstra upp
Ett palmträd likt emellan begges riken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
