Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mycket väsen för ingenting. II, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
himmelen; här är ingen plats för er, flickor." Och så
lemnar jag mina apor qvar och ger mig flux af till
sanct Pehr vid himmelens port; han visar mig hvar
ungkarlarna sitta, och der lefva vi lustigt så lång
dagen är.
Ant. (Till Hero). Nå, min kära brorsdotter, jag
hoppas, att du låter styra dig af din far.
Beatr. Det förstås; det är min kusins skyldighet
att niga och säga: "som ni behagar, pappa lilla;" –
men då skall det vara en hygglig karl, som frågan
är om, annars niger du en gång till och säger:
"som jag behagar, pappa lilla."
Leon. Nå, nå, Beatrice, jag lefver nog den dag,
då jag ser dig gift.
Beatr. Nej, inte förr, än vår Herre skapar karlarna af
annat ämne än jord. Kan det inte förarga en qvinna,
att låta mästra sig utaf ett stycke öfvermodigt
stoft? Göra räkenskap för sitt görande och låtande
inför en tvärvigge till jordklump? Nej, onkel, jag
vill ingen ha. Adams söner äro mina bröder, och jag
tycker, allvarsamt sagdt, att det är syndigt att
gifta mig så der inom förbudna leder.
Leon. Hero, tänk på hvad jag har sagt dig. Om prinsen
friar till dig på det sättet, så vet du hvad du
skall svara.
Beatr. Det är musikens fel, min kusin, om han inte
friar med takt. Om prinsen blir för närgången, så
säg honom bara, att det skall vara måtta och takt
i all ting, och dansa så bort svaret. Ty, ser du,
Hero, fria, giftas och ångra är likasom en galoppad,
en menuett och en angläs; frieriet går häftigt och
hett till, liksom en galoppad, och är fullt ut så
fantastiskt; giftermålet sedesamt och finurligt,
liksom en gammaldags ståtlig menuett; och så kommer
ångren med sina skrala ben och släpar sig längs
efter golfvet, som i en angläs, ända tills det bär
af till grafven.
Leon. Beatrice, du ser allting i svart.
Beatr. Nej, jag är klarsynt, onkel; jag kan se en
kyrka midt på ljusa dagen.
Leon. Der komma maskerna; laga, att de komma fram,
min bror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
