Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mycket väsen för ingenting. IV, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Claud. Att jag ej vill henne ha;
Jag binder ej mitt hjerta vid en sköka.
Leon. Min grefve, om ni sjelf har frestat henne
Och öfvervunnit hennes ungdoms motstånd
Samt bringat hennes sedsamhet på fall, –
Claud. Ja, jag förstår; om hennes gunst jag njutit,
Så har hon ansett mig som äkta man,
Och detta mildrar brottet, menar ni: –
Nej, Leonato!
Jag har ej vågat ens ett dristigt ord,
Men som en broder mot sin syster visat
En blygsam aktning och en höfvisk kärlek.
Hero. Och har jag nånsin synts er annorlunda?
Claud. Ha, synts! En bok jag skrifver mot den saken.
Ni syntes mig så skär som en Diana,
Så kysk som knoppen, innan än den blommat,
Och ändock är ni hetare i blodet
Än Venus eller djuren i sin brunst,
Som rasa af en otämd sinlighet.
Hero. Ni mår ej väl, om ni så vildt kan tala.
Leon. Så tyst, min prins?
Don P. Hvad har jag väl att säga?
Jag står med skammen här, för det jag hjelpt
En trogen vän till gifte med en sköka.
Leon. Månn’ detta talas, eller drömmer jag?
Don J. Det både talas här och talas sanning.
Bened. Det här ser icke ut som bröllop.
Hero. Sant! O, Gud!
Claud. O säg mig, Leonato, står jag här?
Är detta prinsen? Detta prinsens bror?
Och detta Hero? Dessa ögon våra?
Leon. Ja visst! Hvad menar ni med det, min grefve?
Claud. Får jag er dotter göra blott en fråga?
I kraft utaf natur och fadersmakt,
Ni mane henne upp att tala sanning.
Leon. Så sant du är min dotter, gör det, Hero!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
