Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mycket väsen för ingenting. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behändighet i förskärarekonsten, så säg, att min knif icke
duger. – Månntro jag icke också får mig en morkulla?
Bened. Min herre, er qvickhet har en lätt passgång;
den stöter icke.
Don P. Jag skall berätta dig, hur Beatrice prisade
din qvickhet häromdagen. Jag sade, att du var begåfvad
med en fin qvickhet. "Alldeles riktigt," svarade hon,
"det är fint med hans qvickhet." "Nej," sad’ jag,
"en stor qvickhet;" "riktigt," svarade hon, "en stor
och grof." "Nej," sad’ jag, "en god qvickhet." "Ni har
rätt," svarade hon, "den är högst oskyldig." "Men,"
sad’ jag, "han är en vis herre;" "visserligen,"
svarade hon, "en näsvis herre." "Och så kan han flere
tungomål," sad’ jag; "det tror jag nog," svarade hon,
"ty i Måndags svor han på något, som han bröt Tisdags
morgon; det kan man kalla två tungor i en mun, två
tungomål." Så parodierade hon, en hel timmas tid,
dina goda partier, men slutade ändå med en suck:
"att du var den hyggligaste karl i hela Italien."
Claud. Och så gret hon bitterligen och tillade att
det brydde hon sig litet om.
Don P. Ja, det gjorde hon. Och trots allt detta skulle
hon älska honom hjerteligen, så framt hon icke hatade
honom dödeligen. Den gamla mannens dotter har berättat
oss allt.
Claud. Allt, allt, och dessutom att "Gud såg honom,
huru han hade undanstuckit sig i lustgården."
Don P. Men när skola vi sätta den vilda oxens horn
på den förståndige Benedicts panna?
Claud. Ja, och med den underskriften: "Här får man
se och beskåda Benedict, den gifte mannen."
Bened. Farväl med dig, pojke; du vet hvad jag har i
sinnet; nu öfverlemnar jag dig åt din sladderaktiga
munterhet. Du sqvadronerar med dina infall, som
storskrytare med sina klingor, hvilka, Gudskelof,
icke såra någon. – Min prins, jag tackar er för all
mig bevisad godhet; jag måste afbryta mitt umgänge
med er. Er bror, bastarden, har afvikit från Messina;
ni och han hafva tagit lifvet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
