Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Två ungherrar från Verona. II, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TREDJE SCENEN.
En gata.
(Lans kommer ledande en hund).
Lans. Nej, jag behöfver en hel timma för att gråta
ut. Det är ett familjefel, som hänger med alla
Lansar. Jag har fått ut min arfvedel, likasom den
förlorade sonen, och reser med signor Proteus till
det kejserliga hofvet. Jag tror, att Krabb, min hund,
är den känslolösaste hund i verlden: min mor gret,
min far jemrade sig, min syster skrek, vår piga
tjöt, vår katt vred sina händer, och hela huset var
i den förfärligaste förvirring, och ändå gjöt den här
hård-hjertade rackan icke en enda tår. Han är en sten,
en riktig kiselsten och har icke mera medlidsamhet
i sig än en hund. En jude skulle ha gråtit, om han
hade sett vår skils-messa. Ja, till och med min
gamla farmor, som inga ögon har, ser ni, gret sig
blind då jag skulle åstad. Vänta, så skall ni få se,
hur det gick till: den här skon är min far; – nej,
det är den venstra skon, som är min far; – nej, nej,
den venstra skon är min mor; nej, det bär sig heller
icke; – jo, så är det, så är det; den har den sämsta
sålan; den här skon med hålet på är min mor, och den
här är min far: ja, så är det, knäfveln regera mig! –
Och den här käppen, ser ni, det är syster min; ty,
ser ni, hon är hvit som en lilja och smal som ett spö:
den här hatten är Hanna, vår piga; jag är hunden; –
nej, hunden är han sjelf och jag är hunden, – ack,
hunden är jag och jag är jag sjelf; ja, så är det. Nu
går jag till min far: "Min far, er välsignelse!" Nu
kan skon icke säga ett enda ord för bara gråt; nu
kysser jag min far; han gråter immer-badd: – nu går
jag till rnin mor – ack, om hon nu bara kunde tala
som en ursinnig kärng! – Godt, jag kysser henne.
(Kysser skon).
Ja, der ha vi det! Precist min mors andedrägt. – Nu
går jag till min syster; nej hör bara, hur hon jemrar
sig. – Och under hela tiden gjuter nu hunden icke en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 05:46:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hagberg/b/0103.html
