Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två ungherrar från Verona. II, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Silv. Och lydnad saknar aldrig sin belöning. –
Ovärdig herrskarinna er välkomnar.
Prot. Om någon ann än ni mig sådant sade,
Han skulle dö.
Silv. Att jag välkomnar er?
Prot. Nej, att ni är ovärdig herrskarinna.
Bet. Er far med er vill tala, nådig fröken.
Silv. Jag är på ögonblicket till hans tjenst.
(Betjenten går).
Kom, riddar Thurio, och gör mig sällskap. –
Ett nytt välkommen, nya kavaljer! Jag lemnar er att språka med hvarann;
Låt höra af er, då ert samtal slutat.
Prot. Vi lyda båda två er minsta vink.
Val. Nå, säg mig nu, hur står det till der hemma?
Prot. De dina helsa dig och må förträffligt.
Val. Och hur de dina?
Prot. Alla mådde väl.
Val. Hur mår din sköna? Grönskar än er kärlek?
Prot. Mitt kärleksprat har ofta plågat dig;
Jag vet, du lider icke sådant pjoller.
Val. Ack, Proteus, nu är det annorlunda.
Jag plikta fått, för det jag hånat Amor,
Hvars stänga herrskar-ord har straffat mig
Med bitter fasta, ångerfulla qval,
Med nattlig gråt och daglig jemmersuckan.
Till hämd för det jag har föraktat honom,
Han sömnen skrämt från mina fångna ögon,
Som städse vaka öfver mina sorger.
Ack, Amor är en mäktig herrskare;
Han så har tuktat mig, att jag bekänner,
Att intet qval kan liknas vid hans straff
Och ingen fröjd på jorden vid hans gunst.
Nej, tala ej om annat nu än kärlek;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
