Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två ungherrar från Verona. II, 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prot. Jag mened gör, om Julia jag sviker,
Jag mened gör, om Silvia jag älskar,
Men värsta mened, om min vän jag kränker.
Densamma makt, som först till ed mig tvang,
Mig tvingar denna gång till trefald mened;
Till ed och mened tvingar kärlek mig.
Du ljufva kärlek, om du syndat har,
Så lär den frestade att ursäkt finna.
Jag tillbad först en strålklar glitterstjerna,
Nu dyrkar jag en herrlig middagssol.
Okloka eder är det klokt att bryta,
Och den har föga vett, som saknar vilja
Att vettigt byta dåligt ut mot bättre.
Fy, smädartunga! Kalla henne dålig,
Hvars herrskarmakt så ofta du bedyrat
Med tjugotusen själ- och saligheter.
Jag följer kärlek, fast jag kärlek skyr,
Jag kärlek skyr, der kärlek borde hyllas,
Jag mister Julia, mister Valentin;
Om jag behåller dem, mig sjelf jag mister,
Om dem jag mister, blir förlustens vinst
Mig sjelf för Valentin, för Julia Silvia.
Jag är mig sjelf ju närmre än en vän,
Ty kärlek aktar högst sitt eget värde,
Och Silvia – Gud, som henne skapt så skön! –
Gör Julia till en kolsvart negerqvinna.
Jag derför glömma vill, att Julia lefver,
Och minnas blott den kärlek, som är död.
Jag skall som ovän anse Valentin
Och vinna ljufva vännen Silvia.
Jag kan ej vara trogen mot mig sjelf
Förutan något svek mot Valentin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
