Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två ungherrar från Verona. III, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hert. Herr Thurio, lemna oss en stund allena,
Vi hafva hemligheter oss emellan. – (Thurio går),
Nå, säg mig, Proteus, hvad vill ni mig?
Prot. Min dyre prins, den sak, som jag vill yppa,
Befalla vänskapslagar mig att dölja;
Dock, när jag tänker på er hulda gunst,
Den ni mot mig, ovärdige, bevisat,
Så tvingar pligten mig att yttra det,
Som jag för intet pris förtäljde annars.
Vet, ädle prins: herr Valentin, min vän,
Vill denna natt er dotter stjäla bort,
Och jag i denna plan är hans förtrogne.
Jag vet, att ni åt Thurio ärnat henne,
Fastän den unga fröken hatar honom,
Och skulle så hon stjälas bort från er –
Det vore hårdt för er på gamla dagar.
Jag följer derför heldre pligtens bud
Och kastar vännens planer öfverända,
Än döljer dem och hopar på ert hufvud
Ett lass af sorger, som, om ej de motas,
Er skola trycka ned i tidig graf.
Hert. Haf tack för redlig omsorg, Proteus,
Jag är i all min dar dig högst förbunden.
Jag ofta sjelf har deras kärlek märkt,
Då visst de trott, att som en sten jag sof,
Och ofta har jag tänkt förvisa honom
Från hennes sällskap och från detta hof,
Men, rädd att fara vill i sådan misstro
Och så med orätt förolämpa mannen, –
En häftighet, som städse jag har skytt –
Jag såg på’ honom vänligt för att finna
Detsamma, som du nu för mig har upptäckt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
