Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två ungherrar från Verona. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En smula tid skall smälta hennes köld,
Och snart är låge Valentin förglömd. –
Nå, har er landsman, bäste Proteus,
I kraft af vår kungörelse, rest af?
Prot. Ja, dyre prins.
Hert. Min dotter är bedröfvad,
För det han rest sin väg.
Prot. Det tål ej länge,
Förr’n denna sorg är dödad, nådig herre.
Hert. Det tror jag ock; men Thurio tror det ej.
Den goda mening, som jag har om dig –
Ty du har gifvit prof på redlig tjenst –
Förökar mitt förtroende till dig.
Prot. Den dag, som jag mot er i tro ses brista,
Må bli af mina lefnadsdar den sista!
Hert. Du vet, hur gerna jag vill ställa till
Min dotters giftermål med Thurio.
Prot. Det vet jag.
Hert. Likaledes vet du väl,
Hur envist hon emot min vilja tredskas?
Prot. Det gjorde hon, då Valentin var här.
Hert. Och fortfar än med samma envishet.
Hur skall man nu få flickan till att glömma
Sin Valentin och älska Thurio?
Prot. Bäst vore att förtala Valentin
För feghet, trolöshet och nedrig härkomst,
Tre ting, som qvinnan högeligen hatar.
Hert. Då tror hon, att det säges utaf hat.
Prot. Ja, om det säges af en fiende;
Det måste derför styrkas med bevis
Af en som fröken anser för hans vän.
Hert. Då blir det bäst, att du förtalar honom.
Prot. Det är en sak, som jag ej gerna gör.
En man af heder bär sig illa åt,
Om så han sig beter mot gammal vän.
Hert. Der ej ert förord honom gagna kan,
Lär heller ej ert klander skada honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
