Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två ungherrar från Verona. V, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Låt ej ditt hem så länge öde stå,
På det att ej det vittra må och ramla
Och knappast lemna minnet qvar af sig.
Kom, Silvia, och laga upp din boning
Och skänk din älskling tröst, du hulda nymf! –
Hvad är det här för buller och halloh?
Mitt folk, som gör sin vilja till sin lag,
Har snappat upp en stackars vandringsman.
De älska mig, dock har jag ganska svårt
Att hindra dem från vilda öfverdåd.
Gå undan, Valentin; hvem kommer der?
(Drager sig tillbaka).
Prot. För er, min fröken, har jag detta gjort.
Trots det att ej ni aktar hvad jag gör,
Jag vågat lifvet, räddat er från den,
Som annars kränkt er kärlek och er ära.
En enda nådig blick till lön. mig gif!
En mindre gunst jag ej af er kan tigga,
Och mindre kan ni icke heller ge.
Val. (Afsides). Är det en dröm, som här jag ser och hör?
O kärlek, gif mig tålamod en stund?
Silv. O, jag olyckliga, eländiga!
Prot. Olycklig var ni, innan hit jag kom,
Men jag har gjort er lycklig med min ankomst.
Silv. Olycklig är jag först då hit du nalkas.
Jul. (Afsides). Och jag, då han vill nalkas er person.
Silv. Om mig ett hungrigt lejon hade gripit,
Jag hade heldre blifvit bestens frukost,
Än räddats af den falske Proteus.
O Gud, du vet, hur Valentin jag älskar,
Hvars lif mig är så kärt som eget lif!
Och lika mycket – mer kan det ej vara –
Föraktar jag den falske Proteus.
Gå derför bort och plåga mig ej mer.
Prot. Det fins ej fara eller död så svår,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
