Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två ungherrar från Verona. V, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som jag ej trotsar för en nådig blick!
Hur hårdt, att kärlek alltid ställer till,
Att älskad qvinna icke älska vill.
Silv. Ej Proteus älskar den som älskar honom.
I Julias hjerta läs, din första kärleks,
För hvilken du din tro har klufvit sönder
I tusen eder; alla dessa eder
Du vändt i mened för att älska mig.
Din tro är slut, så framt du ej har två,
Och det är sämre än att ingen ha.
Långt bättre då att ingen ha än flera;
En mö behöfver en och icke mera.
Du falska vän!
Prot. För kärlek vänskap viker.
Silv. Hos ingen annan än Proteus,
Prot. Om goda ord och deras milda anda
Ej kunna alls ditt sinne mjuka upp,
Så friar jag som en soldat med handkraft
Och tar till kärleks trots med våld min kärlek.
Silv. O himmel!
Prot. Du skall göra mig till viljes!
Val. Du fräcka skurk, släpp henne lös på stund!
Du vän af onda seder!
Prot. Valentin!
Val. Gemena vän, som saknar tro och kärlek, –
Så äro vänner nu för tiden, – niding!
Du svek mitt hopp; om sjelf jag det ej sett,
Jag hade det ej trott; jag djerfs ej säga
"Jag har en vän;" du vederlägger mig.
Hvem skall man tro, då sjelfva högra handen
Emot vårt bröst gör uppror? Proteus,
Det gör mig ondt; jag kan dig mer ej tro
Och får för din skull groll till hela verlden.
Fördömda tid! I själen det mig skär,
Att värst bland fiender min vän mig är.
Prot. Jag är förintad af min synd och blygsel. –
Förlåt mig, Valentin; om hjertlig sorg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
