Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Johan. III, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Louis och Blanca! Hvart tar Arthur vägen?
Fred mellan Frankrike och England!
O, Hvart skall jag, arma qvinna, taga vägen?
Gå, karl! Jag kan din uppsyn icke lida,
Det bud du bär vanskapat har ditt anlet.
Sal. Hvad annat ondt har jag er gjort, min fru,
Än talat om ett ondt, som andra öfvat?
Const. Men detta onda är i sig så bittert,
Att det olidlig gör berättaren.
Arth. Jag ber dig, goda moder, lugna dig!
Const. Om du, som vill mig lugna, vore ful,
En otäck skamfläck för den qued dig burit,
Med fläckar full och full af stygga lyten,
Lam, fånig, krokig och vidunderlig
Och öfverstänkt med leda födselmärken,
Då frågade jag icke stort derefter,
Jag vore lugn, jag älskade dig ej,
Du vore ej din ätt och krona värd.
Men du är skön och vid din vagga, älskling,
Natur och lycka slösat sina håfvor.
Naturen gaf dig liljans glans och glansen
Af half-utspruckna rosor. Ack, men lyckan,
Den är förförd, förvillad, från dig vunnen,
Hon ligger inne med din farbror Johan;
Med gyldne hand hon tvingat Frankrike
Att trampa kungabördens helgd i stoftet
Och gjort hans majestät till kopplare.
Han kopplar lyckan hop med konung Johan,
Den skökan lycka och tyrannen Johan. –
Säg mig, har Frankrike ej mened gjort?
Med ord förgifta honom eller gå
Och låt det qval få ensamt bli, som ensam
Jag pligtig är att bära.
Sal. Eders höghet,
Jag kan ej komma utan er tillbaka.
Const. Du kan, du skall, jag vill ej följa dig.
Min sorg jag lära vill att vara stolt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
