Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Johan. IV, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Arth. O Gud! mig tycks
Att ingen borde sörja mer än jag.
Dock mins jag, att i Frankrike jag sett
Ungherrar dystra som den mörka natten
För roskull blott. Så sant jag är en Christen,
Om fri jag vore, gick i vall med får,
Jag vore glad så lång som dagen är.
Det vore jag ock här, om ej jag trodde,
Att mera ondt min farbror mig beredde.
Kung Johan räds för mig och jag för honom;
Är det mitt fel att jag är Gottfrids son?
Nej, ingalunda! Hubert, gifve Gud
Jag vore son åt dig: då höll du af mig.
Hub. (Afsides). Han väcker med sitt oskuldsfulla prat
Utur sin dödssömn min barmhertighet,
Om jag med honom talar: raskt till handling!
Arth. Säg, är du sjuk? Du är så blek i dag.
Ack, om du ändå vore litet sjuk!
Jag skulle vaka hos dig hela natten;
Jag håller mer af dig, än du af mig.
Hub. Hans ord mitt hjerta taga i besittning.
(Visar honom ett papper).
Ung Arthur, läs! (Afsides). Hvad nu? Mitt öga fuktigt!
Så drifs en grym tortur på dörren ut!
Fort, fort! Beslutsamheten droppar annars
Med veka qvinnotårar ur mitt öga. –
(Högt). Förstår du ej? Det är ju vackert skrifvet?
Arth. För vackert, Hubert, för så otäck afsigt.
Med glödgadt jern utbränna mina ögon!
Hub. Det måste jag, mitt barn.
Arth. Och vill?
Hub. Och vill.
Arth. Det näns du ej. Då hufvudvärk du hade,
Jag kring ditt hufvud band min bästa näsduk –
Åt mig den sömmad var af en prinsessa –
Och har ej än af dig den fordrat åter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
