Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Johan. V, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att detta jern jag skall från sidan draga
Och göra enkor; o! och i ett land,
Der ärorikt försvar och räddning ropar
Så högljudt på det namnet Salisbury;
Men så besmittad är vår tid, att icke
För våra rättigheters lif och helsa
Vi kunna göra något, om vi ej
Med hårdhändt våld och vrånghet fara fram.
Ack, är det ej en jemmer, sorgsna vänner,
Att, barn och söner utaf denna ö,
Vi skulle födas att den dagen se,
Då efter utländsk marsch vi skulle tåga
På hennes sköna barm och fylla upp
Fiendens leder – ack, jag måste bort
Och gråta öfver denna tvungna smälek! –
Och detta allt till utländsk adels heder
Och för att följa okänd fana här!
Hvad? Här? – O folk, om du dig kunde flytta!
Om Neptuns armar, som dig famna, kunde
Dig rycka från all vetskap om dig sjelf
Och kedja dig vid någon hednisk strand,
Der dessa tvenne christna härar kunde
Sitt vreda blod förena i en åder
Och icke spilla det i bitter grann-fejd!
Louis. Ett ädelt sinne visar du häri,
Och stora känslors äflan i ditt bröst
Ett ädelmodets jordskalf kalla fram.
O, hvilken herrlig kamp har du ej kämpat
Emellan tvång och känsla utaf pligt!
Låt mig få torka bort den ädla dagg,
Som går i silfver ned från din kinder!
Mitt hjerta har för qvinnotårar smält,
En öfversvämning som dock vanlig är;
Men detta störtsvall utaf manlig gråt,
Ja, denna skur af själens stormar framblåst
Mitt öga skrämmer, gör mig mer bestört,
Än om jag sett det vida himlahvalfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
