Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Johan. V, 4 - Konung Johan. V, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oss vända fjäten om från neslig flykt
Och, likasom en flod som sakta sjunker,
Vår vilda framfart öfvergifvande,
De bräddar dem vi öfversvämmat följa
Och glida stilla, lydiga till honom,
Vår ocean, vår store konung Johan. –
Min arm skall hjelpa till att bära dig,
Ty bitter dödskamp syns i dina ögon.
Bort, vänner! Nu på nytt vi måste fly;
På sådan flykt blir gammal trohet ny.
Louis. Knappt ville himlens sol gå ned i dag;
Den stadnade och gjorde vestern blod-röd
Då Britterna så fegt sitt eget land
Baklänges mätte. Bra vi slutade,
Då efter sådan blodig lek vi bödo
Med öfverlopps-kanoner dem god natt
Och rullade ihop vår slitna fana,
Sist uppå fältet, nästan fältets herrar.
Budb. Hvar är min furste Dauphin?
Louis. Här; – hvad nytt?
Budb. Melun har stupat; Englands ädlingar
På hans anstiftan åter fallit af,
Och den förstärkning ni så länge väntat
Har skeppsbrott gjort; den sönk vid Goodwins-sand.
Louis. Förbannad nyhet och förbannad du!
Jag trodde mig i qväll ej bli så sorgsen,
Som detta gjort mig. – Säg, hvem sade mig,
Att Johan flytt en timma eller två,
Förr’n mörkret skiljde våra trötta härar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
