Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Johan. V, 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att, om han bures ut i fria luften,
Det skulle lindra glödens häftighet
Uti det grymma gift, som honom qväljer.
P. Henr. Låt föra honom ned i denna trädgård.
(Bigot går).
Han yrar än?
Pemb. Nu är han lugnare,
Än då ni gick er väg; helt nyss han sjöng.
P. Henr. Elända sjukdom! På sitt yttersta
Ej plågorna mer känna till sig sjelfva.
Då döden plundrat lemmarna, han flyktar
Osynlig bort och löper storm mot själen
Och stinger henne, sargar henne grymt
Med legioner yra fantasier,
Som, trängande och pressande sig kring
Sitt sista stamhåll, villa bort hvarandra.
Förunderligt att döden just skall sjunga!
Jag ung-svan är åt denna bleka svan,
Som sjunger matt sin sorgehymn i döden
Och spelar ur sin svaghets orgelpipa
Sin kropp och själ till ro i evighet.
Sal. Var lugn, min prins, ty ni är född att gifva
En form åt dessa råa massorna,
Dem han har lemnat utan form och skapnad.
K. Joh. Så fick min själ då svängrum! Ej den ville
Igenom dörrar eller fönster ut.
Det är uti mitt bröst så glödhet sommar,
Att till ett stoft inelfvorna sig smula.
Jag är en bild hopraspad af en penna
Uppå ett pergament och krymper samman
För denna eld.
P. Henr. Hur mår ers majestät?
K. Joh. Förgiftad, usel, död och platt förkastad!
Och ingen utaf er vill bedja vintern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
