Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Richard den andre. I, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Min arma själ i himlen svara för.
Du är en högförrädare och niding,
För god att vara det, för ond att lefva.
Ju mer kristallklart himlahvalfvet är,
Dess mera svarta simma molnen der.
Ännu en gång, att dig till hjertat röra,
Ditt namn – "förrädare" – skall slå ditt öra;
Och, om det täcks min konung, utan flärd
Hvad tungan sagt bekräfta skall mitt svärd.
Ej kölden i mitt svar min ifver jäfve;
Ej qvinnokrig – två hvassa tungors käbbel,
Som skria gällt och skymfa mot hvarann,
Kan slita denna tvist emellan oss;
Det blod är varmt, som skall bli kyldt fördenskull.
Så tamt är likväl ej mitt tålamod,
Att platt det skulle tystas ned af detta.
Dock vägrar mig min vördnad för ers höghet
Att vingar ge och sporrar åt mitt tal,
Som ville skena, tills det fört tillbaka
Förrädarnamnet dubbelt i hans hals,
Hans konungsliga blod åsidosatt. –
Men vore icke han min konungs frände,
Så skulle hånfullt jag åt honom spotta,
Ja, kalla honom äretjuf och niding
Och, det att styrka, honom försprång gifva
Och hinna honom dock, om ock till fots,
På evigt isbeklädda alpers tinnar
Och hvilken annan ödemark som helst,
Dit någonsin en Engelsman sig vågat.
Hans falskhet ej emot min trohet duger,
Ty, vid min tro och salighet, – han ljuger.
Der, bleka niding, kastar jag min stridspant,
Försakar så min konungs frändskap här
Och lägger af mitt blods högborna rätt,
Som fruktan, ej din vördnad, tar till ursäkt.
Om brottets qval dig lemnat styrka nog
Att taga upp min hederspant, så krök dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
