Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Richard den andre. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med blottadt hufvud, lägre än hans fåles,
Och svarade: "Jag tackar er, J landsmän!"
Och så det gick beständigt, steg för steg.
Ack, stackars Richard! Hvar var han väl då?
Som på en skådeplats allt folkets ögon,
När gynnad konstnär träder af från scenen,
Sig vända trögt till den som kommer efter
Och vänta sig ett tråkigt prat af honom,
Så blängde de, ja ännu mer föraktligt
På Richard; ingen tunga ropte "lefve!"
Till välkomsthelsning ingen mun sig upplät,
Men stoft man föste på hans helga hufvud.
Det skakade han af så mild i sorgen, –
På kinden stridde tårarna och löjet,
En kamp emellan sorg och tålamod, –
Att, om ej Gud för någon högre afsigt
Hvart hjerta härdat, visst det smält i grund
Och sjelfva grymheten beklagat honom.
Men himlen har sin hand i allt det der;
Vår vilja böjs af den som högre är.
Vi svurit Bolingbroke; hans bud och makt
Jag lyder, som jag svurit har och sagt.
Der är min son Aumerle.
Aumerle det var,
Men det är slut, ty han var Richards vän,
Och nu, min fru, ni kalle honom Rutland;[1]
Jag är i parlamentet borgen för
Hans tro och länspligt mot den nya kungen.
Välkommen! Hvilka äro nu de blommor,
Som pryda nya vårens gröna sköte?
Jag vet det ej, ers nåd; det bryr mig föga,
Om jag är ingen eller en af dem.
Bete dig så i vårens första fläkt,
Att, förr’n du blommar, icke du är knäckt. –
Hvad nytt från Oxford? Hålls der än tornerspel?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
