Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Richard den andre. V, 1 - Richard den andre. V, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och bed om tillgift förr än han dig anger.
Ej långt skall jag bli efter; fast till åren,
Jag tror mig rida lika fort som York,
Och aldrig skall jag stiga upp från marken,
Förr’n Bolingbroke förlåtit dig. – Åstad!
Med hast!
Har någon här hört af min vilda son?[1]
Jag nu ej honom sett på fullt tre månar; –
Är plåga till för oss, så är det han.
Jag önska vill, mylords, han måtte finnas;
Låt göra rund kring värdshusen i London.
Ty der, så sägs det, stryker han omkring
Med supkamrater, öfvergifna sällar,
Just sådana som stå på trånga vägar
Och piska vakter, plundra resande;
Och han, en ung, lättsinnig, qvinlig pojke,
Sin ära sätter i att understödja
Det stygga packet.
Ers nåd, för tvenne dar se’n såg jag prinsen
Och talte då om festerna i Oxford.
Hvad svarte då den göken?
Jo, han sade,
Han ville gå och snappa sig en handske
Ifrån den villigaste glädjeflicka
Och bära till ett minne och för den
Den bästa ryttare ur sadeln lyfta.
Så fräck, som öfverdådig! Men jag ser
I båda dock en skymt af bättre hopp,
Som åldrens dag kan drifva fram till mognad. –
Hvem kommer?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
