Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den fjerde. Förra delen. III, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Percy.
Det bryr jag mig ej om. Tredubbel sträcka
Jag gerna gaf åt hvilken vän som helst.
Men gäller det kontrakter, kan jag gräla
Om niondelen af ett hufvudhår, –
Är skriften färdig? Bryta vi ej upp?
Klart skiner månen; gif er af i qväll;
Jag skall påskynda skrifvarn och tillika
Bereda edra hustrur på ett afsked.
Jag fruktar, att min dotter tokig blir,
Så häftigt älskar hon sin Mortimer. (Går).
Fy, Percy, så ni retas med min far!
Hvad skall jag göra? Han förargar mig
Med allt sitt prat om mullvad och om myra,[1]
Om drömmarn Merlin och hans profetior
Och om en drake och en fen-lös fisk,
Om ving-klippt grip och korp som fäller fjäder
Och katt i språng och lejon som sig hvilar
Och mera sådant dumt abracadabra,
Som kan mig göra tokig. – Häromafton
Han uppehöll mig minst i nio timmar,
Uppräknade vid namn de djeflar alla,
Som tjena honom: hm! och ha! jag svarte,
Men hörde icke på. Ack, så odräglig
Han är som styfbent häst och ondsint hustru,
Ja, värre än en spis som röker in.
Jag lefde heldre i en väderqvarn
På ost och hvit-lök än, vid läckra rätter,
Uti det skönsta lustslott här i verlden,
Jag ville höra på hans myckna prat.
Han är i sanning dock en ärans man
Med stor beläsenhet och djupt förfaren
I hemlig svartkonst, tapper som ett lejon,
Oändligt vänsäll, ynnest-rik och gifmild
Som Perus grufvor. Vet ni hvad, min frände?
Han hyser mycken aktning för ert lynne,
Ja, till och med betvingar sin natur,
Då ni förargar honom; ja, det gör han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
