Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den fjerde. Förra delen. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag må för något sant, hvari min ungdom
Har vildt och oregerligt uppfört sig,
Er tillgift få, i det jag underdånigt
För er ödmjukar mig.
Dig Gud förlåte!
Dock undrar jag på dina böjelser,
Som sträcka vingen himmelsvidt ifrån
Den ban, der alla dina fäder flugit.
För råhet miste du din plats i rådet,
Den nu din yngre bror har tagit in;
En främling är du snart för allas hjertan
Vid hofvet och bland prinsarna af blodet;
Hvad tiden väntat sig af dig och hoppats
Är nu förbi, och en och hvar sig spår
I andanom ditt snara fall. Om jag
Så slösat med min furstliga person,
Så drifvit kring bland kreti och bland pleti,
Så bjudit ut mig uti dåligt sällskap,
Då hade samma mening, som till kronan
Förhjelpte mig, förblifvit huld och trogen
Mot innehafvaren och lemnat mig
I landsflykts mörker, obemärkt likt den
Som icke är ej heller blifver något.
Jag sällan viste mig, men gick jag ut,
Så blef jag liksom en komet beundrad.
"Se, barn, der går han" sade somliga,
Och andra "hvar och hvem är Bolingbroke?"
Så stal jag bort all hyllning ifrån himlen
Och klädde mig i sådan ödmjukhet,
Att vänsäll trohet jag ur allas hjertan
Och jubelskri ur allas munnar drog
Midt för den krönta kungens egna ögon.
Så höll jag min person i ständig friskhet;
Man såg på mig, som på en altarskrud,
Med häpen andakt; sällan i min prakt
Jag trädde upp, men, när det gällde, ståtligt;
Det var en högtid, när jag viste mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
