Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den fjerde. Förra delen. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För egen del jag vore nog belåten
Att egna resten af min lefnads afton
Åt hvilostunder; ty – jag det bedyrar –
Jag har ej denna tvedrägts-dagen sökt.
Ni har ej sökt den? Huru kom den då?
Det har behagat er att vända bort
Från mig och allt vårt hus er nådes blickar,
Dock måste jag erinra er, mylord:
Vi voro edra första, bästa vänner.
För er skull sönderbröt jag embets-stafven[1]
I Richards tid och reste dag och natt
Att möta er och kyssa er på handen,
Då ni i rang och värdighet på långt när
Ej var så stark och gällande som jag.
Det var jag sjelf, min broder och hans son,
Som förde hem er, trotsande med djerfhet
En tid af faror full. Då svor ni på –
Och ni den eden svor i Doncaster –
Att intet anslag ni mot staten hade
Och kräfde intet annat än er länsrätt,
Gaunts herregods som hertig Lancaster;
Thy svuro vi er hjelp. Men innan kort
Hällregnade det lycka på ert hufvud,
Och sådan flod af höghet föll på er –
Dels hjelpte vi, dels var ej kungen hemma,
Dels led ni orätt af en lättsint tid
Och tycktes hafva lidit oförskyldt;
Dessutom hölls af motvind kungen korta
Så länge i sitt olyckskrig i Irland,
Att hela England trodde honom död –
Nu tog ur denna svärm af lyckans tillbud
Ni läglighet att genast blifva ombedd
Att gripa högsta makten med er hand,
Förgät den ed ni svor i Doncaster
Och gjorde så med oss som uppfödt er,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
