Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den fjerde. Sednare delen. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
värsta man kan säga om mig är, att jag är en yngre broder
och att jag är temligen flink i näfvarna; och de två
sakerna, det erkänner jag, kan jag icke hjelpa. Se,
der kommer Bardolph.
P. Henr. Och pojken, som jag gaf åt Falstaff.
Då han fick honom af mig, var pojken en christen
menniska; och se nu, om icke den feta skurken har
omskapat honom till en apa.
(Bardolph och pagen komma).
Bard. Guds fred, min prins!
P. Henr. Likaledes, högvälborne Bardolph!
Bard. (Till pagen). Se så, din dygdesamma åsna, din
blyga narr, skall du rodna? Hvarför rodnar du? Hvad
har du blifvit för en jungfrulig krigsman? Är det så
rasande farligt att ta jungfrudomen af ett krus öl?
Pag. Nådige herre, han stod just nyss bakom ett rödt
gallerfönster och ropade på mig, och jag kunde icke
urskilja någon del af hans ansigte från fönstret. Till
slut fick jag reda på hans ögon, och jag trodde att
han hade gjort två hål i krögar-mors nya under-stubb
och kikade genom dem.
P. Henr. Har icke pojken förkofrat sig?
Bard. Bort med dig, din förbannade tvåbenade kanin! Bort!
Pag. Bort med dig, din sakramenskade Altheas dröm, bort!
P. Henr. Förklara oss det, pojke; hvad för en dröm?
Pag. Hå, nådig herre, Althea drömde, att kon nedkom
med en eldsvåda, och derföre kallar jag honom hennes
dröm.
P. Henr. En god uttolkning är sin krona värd! – Se der
har du, pojke. (Ger honom penningar).
Poins. Ack, om denna sköna blomma kunde bevaras för
mask! – Godt! der har du sex pence till preservativ.
Bard. Om ni icke lagar, att han blir hängd i sällskap
med er, så sker det galgen orätt.
P. Henr. Nå, hur står det till med din herre, Bardolph?
Bard. Bra, nådig herre. Han hörde, att ers höghet
skulle komma till staden; här är ett bref till er.
P. Henr. Öfverlemnadt, som sig bör. – Och hur mår munsjör Mårtens-gås, er herre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
