Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den fjerde. Sednare delen. II, 2 - Henrik den fjerde. Sednare delen. II, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förnedra sig; men så gjorde Jupiter. Från en prins
till en löpare? Det är att lumpet förvandla sig; men
det skall jag göra. Ty skall man göra något tokigt,
så skall det göras med besked. Följ mig, Edvard.
(De gå).
Jag ber er, hulda vif och kära dotter,
Låt mina vilda bragder gå sin gång;
Antagen icke denna tidens miner,
J blifven då besvärliga som den.
Jag gifver med mig, skall ej tala mer;
Gör som du vill, din visdom lede dig.
Ack, hulda vif, min ära står i pant,
Jag måste gå, den kan ej räddas annars.
Men gå för Guds skull ej i detta krig!
En gång förut ert ord ni brutit, fader,
Då ni det mer förpligtad var än nu;
Då eder Percy, ack, min hjertans kär,
Mot norden sände mången längtans blick
Om ej hans fader syntes till – förgäfves!
Hvem tvingade er då att stanna hemma?
Två miste der sin ära, far och son.
Er ära – måtte himlen den bestråla!
Hans – ack, den sken så skönt på honom ner
Som solen från det blå. – Vid denna glans
Uppväcktes hela Englands ridderskap
Till hjelte-bragder. Han den spegel var,
Vid hvilken adlig ungdom prydde sig.
Lam hette den som icke gick som han;
Han stammade – och detta lyte blef,
Emedan han det hade, hjeltars språk;
Ty de som kunde tala rent och klart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
