Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den femte. II, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Berry och Orleans och Brabant ut,
Och ni, prins Dauphin, med all möjlig hast,
Att ge på nytt åt våra borgar styrka
Med tappra män och allsköns starka värn.
Ty England kommer rusandes så vildt,
Som hafvets böljor sugas af en hvirfvel.
Nu höfves oss så stor försigtighet
Som fruktan lär oss af de färska prof,
Dem olycksdigert och föraktadt England
På våra fält oss lemnat.
Dauph. Höge fader!
Rätt är det att mot ovän vi oss väpna,
Ty icke sjelfva freden ens får söfva
Ett rike så, – om också ej det spörjes
Det minsta tal om tvister eller örlig –
Att icke mönstring, rustning och beväring
Besörjas, vårdas och förstärkas skulle,
Som vore verkeligen krig i fråga.
Och derför må vi alla draga ut
Att syna rikets alla svaga punkter;
Och låt oss utan sken af skräck det göra,
Som om vi hade hört att England blott
Sig rustade till mohrisk dans i Pingst,
Ty så fåfängligt är det nu regeradt,
Dess spira så fantastiskt buren af
En vild, okunnig, dum och kollrig ungdom,
Att ej respekt det har.
Konn. Tyst, tyst, prins Dauphin!
Ni mycket er bedrar på denne konung;
Ers nåde må gesandterna blott fråga, –
Med hvilken höghet deras bud han hörde,
Hur väl med ädelt råd han är försedd,
Hur lugn i svar och likväl hur förfärlig
Han är uti en fast beslutsamhet, –
Och ni skall finna, att hans förra vildhet
Var blott utsidan af en romersk Brutus,
Som höljer klokhet under dårskaps mantel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
